Hemma i Thailand

I söndags blev det en heldag i provinshuvudstaden Rayong för lite sightseeing och en matfestival. Det tar cirka 30 minuter att köra dit hemifrån om man tar Sumkhumvit större delen av vägen.

Då Rayong är en "storstad" med mycket trafik och massor av butiker och ett par större shoppingcenter så har vi bara varit nere vid stranden en gång tidigare. På bron över till strandsidan kantades ena sidan av försäljare som satt under varsitt parasoll, det var varor till matlagning och frukt som såldes så inget för oss idag.


När man åker runt på mc så får man se mycket man vanligtvis inte ser hemma. Här tar man till det man har och fullpackade bilar eller mc:s är inte en ovanlig syn. Säkerhetstänket är inte riktigt som i Sverige och i bilen på bilden ovan var det i alla fall 15 personer som tryckte in sig på flaket, olagligt såklart. Men ofta kör polisen själva med samma metod ironiskt nog.


Det var en fin dag och Rayongs strand består av små rundade vikar med skyddsvallar av sten längs hela beachroad, vattnet var varmt och härligt för de badande barnen.


Det byggs en hel del större byggnader som ska bli condos och hotell längs stranden, kanske ska bli ett nytt Pattaya här.


Självklart var det släktmiddag i skuggan av träden vid vägen längs stranden, det ser man varje helg oavsett var man är. Vi letade även efter Mangroveskogen som skulle ligga i krokarna men lyckades inte hitta dit, i efterhand såg vi att vår gps visade helt galet och vi får spara den lilla trippen till nästa gång.


Vi tog oss stället till shoppingcentret Central Plaza för matfestivalen Wongnai Rayong Food Caravan som pågick fredag-söndag. På parkeringen står det motorbikes så långt ögat kan nå och att manövrera Forzan därinne är ibland lite klurigt, det är inte helt ovanligt att man får flytta på parkerade mc:s för att komma fram.


Vi var där när det var ljust ute men kan tänka mig att det blev mysigt när mörkret fallit över torget.

Vi gick raka vägen till en sån här som var någon slags dricka med tre olika lager och smaker som var toppad med en gräddeliknande topping, den fick klart godkänt av Eva-Linda.


Det var olika foodtrucks som var uppställda och sålde sin nischade mat och efterrätter, utöver maten var det framträdanden från olika artister på scen.


Trots att det precis hade öppnat var det mycket folk som var sugna på mat och dryck. Nu har vi sista dagen på vår långsemester att se fram emot imorgon, då är det bland annat drakfestival i Mae Phim som ska besökas innan allt ska städas och packas inför hemfärden.

Efter att ha haft ett "fullspäckat schema" de senaste månaderna har vi tagit det väldigt lugnt den senaste veckan med mycket slappande och laddande inför hemfärden nästa vecka.

Att ligga på en madrass i poolen och lapa sol tillhör en av favoriterna på semestern och det har blivit några dokumentärer på p3 under ledigheten.


Den röda madrassen har några år på nacken men gick sönder nu i veckan, ingen har ännu tagit på sig dådet...


Det blev även ett besök hos en av frukthandlarna för lite färsk frukt att smaska på vid poolen.


Vi har lite olika preferenser när det gäller fruktsallad men vi fick till 2 goda med det här gänget.


Längs Sukhumvit på väg mot Klaeng ligger den här fina byggnaden, det är universitetet som vår vän pluggade vid.


Borta i grannbyn Ban Phe finns den här stora marknaden som helt enkelt kallas Ban Phe market. Det finns en foodcourt med god mat till en billig peng och lite krimskrams som torkat fisk, t-shirts och leksaker bland annat. Kan vara värt ett besök om man har lite tid att slå ihjäl.


De flesta stånden ser ut så här med snäckor och krimskrams, men Eva-Linda hittade 2 fina blusar så det kan finnas guldkorn.


Häromdagen när vi var hos "vår" lokala butik över gatan från där vi bor satt familjen som äger (och bor i) affären utanför och åt Jackfruit, självklart bjöd dom oss och vi slog oss ner en stund vid bordet. Det händer ganska ofta att vi blir erbjudna att smaka något där eller bara ta en öl med pappan utanför. Den enda som kan prata engelska i familjen är dottern så samtalen går mest ut på att gestikulera. För övrigt första gången vi smakade frukten och den var saftig och god.


Eva-Linda har även hunnit med att fylla år! Det firades såklart med pannkakor, grädde, glass och sylt på födelsedagsaftonen (kvällen innan alltså). Själva tillagningen gick dock inte helt smärtfritt då jag lyckades göra blackout i lägenheten när jag skulle vrida av plattan. Efter lite gestikulerande och diskuterande med nattvakten förstod han vad jag menade och försökte lösa problemet. Men han redde inte ut det så han fick i sin tur ringa till vaktmästaren som satte sig på scootern och kom till undsättning. 30 minuter senare var det ljust och vaktmästaren kunde åka hem igen.

Igår var vi på Ao Khai och badade när vi helt plötsligt såg något konstigt komma flytande i havet, 5 minuter senare låg de här tjusiga ballongerna på stranden.


Ett hemmabygge för någon fest eller bröllop någonstans, kanske på en båt. Mycket har man sett flyta i land men aldrig 50 ballonger. Det passade ju bra när det var Eva-Lindas annandagfödelsedag.

Innan vår utflykt till Koh Chang i veckan hann vi med att gå på lokallaget PTT Rayongs seriepremiär i Thai League 1. Fotboll är en stor passion för mig (Pär) och jag har sett fram emot att gå på fotboll i Thailands högsta liga, främst för att se hur kvaliteten är på både fotbollen och arrangemanget.

Det var som sagt seriepremiär och det var stor folkfest kring arenan med massa aktiviteter och gäster, här är Alek Teeradetch som är en skådespelare med över 3 miljoner följare på Instagram. I souvenirshopen fanns erbjudanden för medlemmar, det är ju inte vi, så när vi skulle köpa matchtröjor fick vi självklart hjälp av mannen bakom oss i kön. Han lånade gladeligen ut sitt medlemsnummer till oss och alla var nöjda, vi tjänade 400 baht och så fick vi biljetter på köpet :)


Cirka 4600 pers. var på matchen och alla som provade att stå i mål med förbundna ögon här fick välja en souvenir.


Några av spelarna gick omkring runt arenan så jag passade på att ta en bild med den ende jag kände igen. Jay Emmanuel Thomas som en gång i tiden var en lovande talang i Arsenal och engelska u19-landslaget har hamnat i Rayong nu. Han gjorde totalt 5 matcher i Premier League, cupen och Champions League så han var verkligen lovande ett tag. Men nu lunkar han runt i Thailand och hade ex antal kilo på kroppen i övervikt.


Efter cirka 10 minuter av matchen var båda långsidorna fyllda och det var bra drag på läktaren. Bortalaget hade med sig 2 sektioner som höll igång hela matchen.


Hemmalaget hade inte mindre en 3 olika hejaklackar på 3 olika läktare vilket gjorde att det var 3 olika orkestrar som spelade och sjöng 3 olika hejaramsor matchen igenom. Totalt 4 olika sånger samtidigt alltså, lite kaos och man var helt slut i huvudet efter matchen (lånad bild från Facebook).


Men trots förlust (0-1) i sista minuten var det en rolig upplevelse och fotbollen höll hyfsad klass, vi kommer absolut gå på fler matcher i framtiden!


Dagen efter hittade vi dom här fotbollsskorna inne på butiken Pattana, med dom kan det ju inte gå fel, får köpa ett par till Thomas!


Igår var det dags för konsertbuffé på Buffalo Bill inne i Mae Phim, artisten som spelade var ingen mindre än "The Guitar King" Lam Morrison! Underhållningen på Buffalo Bill var verkligen i världsklass, även om artisten som uppträdde var sådär så var det många andra som levererade stort under kvällen!

Hursomhelst Lam Morrison är en gitarrist som var som störst på 70-talet i Thailand, han har även turnerat i bl.a. Tyskland och Norge. Vi hade aldrig hört talas om honom och så länge vi var kvar så spelade han covers men han hade verkligen en aura av rock n´roll!


Dom flesta som var där verkade ha kul i alla fall och det är ju det som räknas!

Pär & Eva-Linda

Det var ett tag sen sist vi skrev ett inlägg, det beror helt enkelt på att vi varit på resande fot. Koh Chang var det dags för i måndags och efter mycket velande fram och tillbaka bestämde vi oss för ett hotell och vi kunde äntligen göra vår lilla roadtrip som vi pratat om i flera år. Eller lilla förresten, det var en ganska bra bit att åka motorcykel dit. Vi hade redan innan bestämt oss för att ta den lite längre men vackrare vägen förbi Khung Wiman och njuta lite på vägen istället för den tradiga Sukhumvit.

Backarna vid Khung Wiman gav en bra träning inför vad som skulle komma på Koh Chang. Och det fanns några härliga utsiktsplatser längs vägen där.


Vädret var perfekt för att åka motorcykel denna dag även om det kom några vassa droppar i början av färden.


Man blev lite sugen på att fortsätta de cirka 10 milen till Kambodja men hotellet var bokat så Kambodja får vänta till nästa gång.


Framme vid färjan så var det i princip bara att betala de 240 thb (80 p/p + 80 för mc) och köra på, vilken timing! Dom stuvade in bilarna och lastbilarna fint innan dom hittade ett hål till oss att parkera i.


Parkerat och klart! Nu var det bara att sätta sig och njuta av utsikten över öarna från färjan.


Cirka 30 minuter senare landade vi vid piren på Koh Chang, då var det dags att försöka lokalisera hotellet också. Det var tur vi var på Koh Samet förra veckan och hade lite backträning, för vägarna på Koh Chang var ingen lek! På ön var det inte S-kurvor vi pratade om utan z-kurvor! Det var nästan man krockade med sig själv i vissa kurvor, och lägg därtill en lutning sällan skådad. Tur det inte hade regnat för det hade aldrig gått att köra varken neråt eller uppåt.


Varningar för elefanter som korsar vägen kunde man se med jämna mellanrum och när vi kom fram till området vi skulle bo i förstod vi varför.


Det fanns flera såna här ställen som erbjöd elefant-trekking och ridning för turisterna. Sorgligt att se att det fortfarande finns människor som betalar för att få ta bild med en kedjad elefant, eller rida på en elefant i vattnet bara för att få häftiga bilder att lägga upp på sociala medier.


Jaja, det är en annan historia. Hela resan tog 5 h 45 minuter med lite stopp och som tur var hade vi slagit in hotellets namn på gps när vi lämna färjan, för det fanns inte tillstymmelse till skyltar vid entrén och vi fick fråga oss fram till var man skulle checka in. Hotellet hette Kai Bae beach resort och var ett 3-stjärnigt hotell på stranden Kai Bae beach. Vi var väl inte jättenöjda med hotellet men rummet var ok och man får ju oftast vad man betalar för.


Efter alla bilder vi sett hade vi väldigt högt ställda förhoppningar på Koh Chang och dess stränder med omnejd. Vi blev ganska besvikna och det var inte alls som vi hade förväntat oss, de vita stränderna och det klara vattnet syntes inte till där vi var i alla fall. Men fantastiskt fina solnedgångar fick vi se.


Vi bokade en dagsutflykt till 3 öar utanför Koh Chang för lite snorkling och mys på vad de kallade paradisöar. Snorklingen var helt ok och de vanliga Thailandsfiskarna kunde man se, dock var det väldigt grunt och korallerna var farligt nära på flera ställen vi stannade vid. Ett par stycken ur gruppen skar sig ganska så bra på de vassa korallerna.


På ön Koh Ngam var det väldigt fint och det serverades en trevlig lunch under härliga palmer.


Sista stoppet var på ön Koh Wai där det var utflyktens bästa snorkling, revet låg precis vid stranden. Där var även den finaste sanden och man behövde inte oroa sig för att trampa på koraller.


Ännu en solnedgång på stranden.


Vi passade även på att besöka nationalparken Khlong Phlu där det ska finnas ett fint vattenfall, dock insåg vi efter cirka 100 meters promenad i djungeln att det prasslade och rörde sig lite för mycket för vår smak. Så vi nöjde oss med det här lilla vattenfallet och vände tillbaka mot mc igen smått skärrade och 410 thb fattigare.


Efter ett stopp på White Sand Beach och en liten inspektion av den stranden var vi snart på färjan och kunde summera Koh Chang lite. Området vi bodde på vid Kai Bae Beach passade oss bra med lite lagom hålligång och lagom med människor att titta på. Dock saknade vi strandrestaurangerna som vi hade läst om, men det kanske var vi som inte hittade dom helt enkelt. Stränderna och vattnet var en stor besvikelse och den bilden vi hade av Koh Chang som ett ställe med paradisstränder stämde inte alls med verkligheten. Priserna på mat och dryck var överraskande bra och kunde konkurrera och dessutom slå priserna här i Laem Mae Phim, det var oväntat.


Vi är ändå glada att vi till slut fick till den här resan som vi pratat om så länge, dock är vi lite besvikna på ön. Resan hem gick bra och denna gång tog vi Sukhumvit så vi klarade den på 3 timmar med ett stopp för tankning. Vi bjuder på en liten fin elefant från hotellet som avslutning.

Pär & Eva-Linda